FaaaAn
Hej! Tänkte att jag skulle skriva lite här men när jag väl ska komma till kritan blev det hjärnfrys. Men vi tar det från början. Jag mår ganska bra just nu. Livet är inte ve och fasa, men inte underbart. Fast det är väl ändå helt normalt. Hur som helst rullar dagarna på. Skola och jobb, plugg, sömn, mat, tv. Försöker ha något socialt liv. Går bra ibland. Men ibland blir jag hemskt rastlös. Helst när jag är hemma ensam i lägenheten, typ efter jobb, och får mani att vilja hitta på något men i princip ingen annan pallar eller har tid. Då blir jag ledsen. Men det är ju inte skadligt att vara för sig själv ibland men jag tycker inte om att liksom bli "tvingad" till att vara det. Men annars då? Jo träffar ju folk också. Kärleksliv? Blir aldrig kär. Ibland får jag panik och tror att jag kommer leva ensam resten av livet men i samma veva är jag lika lugn och helsäker på att jag kommer att hitta någon en vacker jag. Eller en gråmulen. Eller regnig dag. Det ordnar sig liksom. Men ganska ensamt ibland. Men bättre å vara ensam än att vara med någon man inte är kär i och verkligen bryr sig om. Allt är ju tvådelat. Men det som händer händer och det som är menat att bli någonting av blir det förhoppningsvis något av!
