Om att må lite sämre
Hej och hå eller vad jag ska säga. Jag vet int hur jag ska inleda denna mycket intressanta text som snart följer men hur som helst vet jag inte heller om det får ha någon större betydelse exakt just nu.
I alla fall kämpar jag på. Jag kan inte påstå att jag har nått några stora framsteg efter denna dagen heller, jag har inte rört mig mycket mer än till affären, och omkring i min lägenhet. Mest degat i soffan och slumrat till i mellan åt och kikat på halvtaskiga tv-serier på teven och käkat för mycket marabou. Japp, ännu en dag i vår herres hage och inte fan har jag vuxit en centimeter, inte fan har jag kommit någon vart. Jag vill bara få dagen att gå, få mina tankar i ordning eller oordning, jag vill bara att mitt så plötsligt dåliga mående ska ge sig iväg, låta mig få vara mig igen. Men jag vet inte. Men jag vet att jag ska åka till skolan imorgon. För jag vet att jag inte kan spendera ännu en dag såhär, jag vet att jag måste ta mig själv i kragen och bara åka. Även fast det ger mig sådan panik och sådan ångest så blir dessa känslor ungefär tusen gånger värre av att undvika mitt liv. Jag måste bara ut i det. I livet alltså. För nu gömmer jag mig, och än hur lika befriande och skönt det känns att bara vara ensam med mig själv och ifrån allting annat, så äter ångesten och paniken upp mig inifrån. Det tar nästan emot vad jag än gör just nu, allt ifrån att stiga upp från soffan, se mig själv i spegeln, tänka på att det är en dag imorgon också, en vecka nästa vecka också, och nu tappade jag tråden. Ja, jag är inte riktigt i bruk just nu och det känns skit på ren svenska men så får det vara just nu. Ibland är det inte jättekul att leva men bättre dagar väntar. Det är jag övertygad om. Men tills dess ska jag försöka må lite bättre och - imorgon är ju en ny dag. Den dagen ska jag ha kontroll över.
