Stanna
Men tjo på er, såhär mitt i natten. Ligger klarvaken i sängen, har just slutat skaka av min frusenhet och andra orsaker och borde i själva verket vara i drömmarnas värld just nu. Men icket. I alla fall började jag läsa Flora Wiströms debutroman igår och tycker redan himla mycket om den! Har stått i reservationskö på bibblan i typ två månader och väntat på denna boken.
Det är svårt det där med grabbar alltså. På tal om ingenting. Visst är det mysigt att sitta bredvid varandra och titta på teve. Dricka kaffe med mandelmjölk ur små koppar med blommotiv och guldkant.
Men ångesten som infinner sig när du ska åka hem kväver mig. Mina ben skakar så hårt att jag knappt kan stå upp. Jag har nog aldrig varit med om detta skakande förut. Det hände förra gången också. Som en inre jordbävning som totalt eskalerade, som om hela jag rasar ihop, inifrån.
Det upphörde när du skrev att du åkt. Men du kommer hit snart igen, det skrev vi. Klart jag vill ha dig här. Helst nu.
Hur som helst. Godnatt.
